Vi började med fika och prat i massor innan vi gick in på att ta purikura. Purikura är japanska fotoautomater. Men det är väl det enda som är likt de svenska motsvarigheterna. Här finns massor med olika tema-automater att välja bland och man väljer typ allt själv. Belysning, bakgrund samt att man efteråt dekorerar dem med massor av roliga bilder eller skriver saker på korten. Efter det får man dem utskrivna på glossigt klistermärkspapper eller får dem skickade digitalt till mobilen. Purikura är mer som ett fenomen än det är för att ta kort, lite som en liten mini-attraktion på en nöjespark. Därför kan jag förstå varför folk älskar det. Men jag blir alltid lite ledsen av att jag aldrig blir bra på bilderna eller ens lyckas titta in i kameran. Med övning blir det säkert bättre men det är liksom inte min grej så jag ids inte.
Det påminde mig dock om en gång på högstadiet/gymnasiet då vi var ett gäng som trängde oss in i en fotoautomat i Västerås. Resultatet var en svartvit remsa med typ 4-5 bilder eller något sånt. Tror det är därifrån min skepsis till fotoautomater kommer, när man tar bilder utöver att man behöver ett foto till något "riktigt" ändamål. Å andra sidan är det kanske för att jag är lite för ung kanske? Var det en grej på slutet av 80-talet eller under 90-talet kanske? Har det dött ut helt nu i Sverige eller? Och varför in fridens namn finns det inga purikura automater i Sverige? (Eller gör det?)
Ojoj oj så många frågor det blev på slutet...men i alla fall vi hade en bra dag tillsammans och det är huvudsaken :)
Fika på Chelsea Cafés alldeles vid Shinjuku stations west exit
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar