måndag 21 januari 2013

På väg hem från jobbet...

Är just nu på väg hem efter ett pass på jobbet.Just bytt tåg och väntar på att det ska börja rulla.

Det är måndagskväll och klockan har passerat midnatt.Ja då är det ju redan tisdag rent tekniskt sett till och med.

Är väldigt trött trots att jag bara gjorde mina vanliga 4 futtiga timmar.Nu tjänar jag knappt ihop till matpengar så det är ju inga stora summor jag drar in.Däremot kan jag skryta med att jag tränar överlevnad på en japansk restaurang.Av alla ställen jag sökte till så dessutom en super-japansk restaurang.Tänk er lilla mig springa runt och ge service efter japansk standard...i servisen dessutom. Hujeda mig. σ(^_^;)

Träningen med handdatorn börjar sitta nu någelunda.Fast istället har interna komminikationssystemet tillkommit.Hej öronsnäcka med mickrofon.Dig tycker jag inte om alls.Trots att jag hör klart och tydligt kan jag inte för mitt liv uppfatta vad folk säger.Hopplöst.Plus att vänsterörat(där jag har örondelen instoppad.) verkar halvt lomhört.Helt slutkörd i örat.

Jag hoppas jag kan se tillbaka på det här som en oerhört lärorik tid i mitt liv...

Nästa är min station!

Bild på soppan jag åt på jobbet efter att jag slutade idag.

tisdag 15 januari 2013

Går ju inte så bra med uppdateringen

Varit väldigt dålig uppdatering på sista tiden.I och för sig så har det inte hänt just någonting alls heller men det är ju bara en liten del av det hela.

Ska försöka få upp resten av Ibaraki resan till helgen i alla fall. Plus lite annat som jag tänkt på...

Nu när jag tänker efter så snöade det faktiskt i måndags...och det blev lite kaosigt.Inget ovanligt att det snöar i Tokyo,det gör det varje år i stort sett men nu var det ungefär 20-30 cm som föll och det är inte Tokyo förberett för. Har åkt tåg till och från skolan också bara för att vara på den säkra sidan.

Snart börjar skoldagen...lång dag idag :/






lördag 5 januari 2013

Hälsa på i Ibaraki del 1

Som jag nämde tidigare så gick vi och la oss ganska tidigt på nyårsnatten och att det berodde på att vi skulle upp tidigt dagen därpå.

Anledningen var att vi skulle ta tåget till Tokyo station och därifrån ta en buss till Ibaraki,perfekturen som Hikaru kommer ifrån och hälsa på hans familj.Var väldigt nervöst för min del då det var första gången jag blev presenterad för en japansk familj.Det hela med att presentera sin respektive för familjen verkar dessutom generellt sett vara ganska dramatiskt.(Ofta presenterar man bara sin respektive efter att man bestämt sig för att gifta sig.) Att jag är utlänning gjorde inte saken bättre antog jag.

Bussresan tog ungefär tre timmar och vi hade strålande fint väder så det var skönt att vara ute trots att det var lite kyligt.Väl framme passade vi på att gå på toa och jag fotade en staty föreställande en jättestor turbin som ett industriföretag i närheten producerar.Ibaraki är ganska känt för sina industiföretag tex Hitatchi kommer därifrån.Eftersom vi kom fram ungefär i lunchtid så gick vi på jakt efter ett ställe att äta på men det var inte så mycket öppet,inte ens i ett stort köpcentrum nära stationen fanns det just några restauranger öppna.Vi hamnade till slut på ett ramen ställe och i vanlig ordning så delade vi på en skål.Vi letade också efter ett café att ta en fika på men det fanns det inte heller just några.Valet föll i alla fall på ett special café som rostar bönorna på speciellt sätt tydligen.Vi beställde varsin kaffe med mjölk,Hikaru sin kall och jag min varm.Blev ganska förvånad då jag fick in en mindre soppskål utan öra.Rätt mysigt café men det märktes att det var ett ställe för äldre att hänga på.

Från början hade vi inte tänkt åka hem till Hikaru förrän mot kvällen men då det fanns mindre att göra än vi trott så begav vi oss dit ganska direkt efter att vi fikat klart.En promenad på drygt 40 minuter blev det och Hikaru berättade en del om ställen som vi passerade.Ganska trevligt måste jag säga även om jag inte kan komma ihåg allt nu.

Var ganska nervös när vi närmade oss huset måste jag erkänna.Plockade lite snabbt ihop kassen med presenter,omiyage som man alltid bör ha med sig när man besöker någon.Det blev lite svensk choklad och en flaska hjortronlikör.Var lite orolig att det inte räckte utan att vi borde ha köpt med oss någon japansk omiyage också men det verkade okej ändå.

Hans föräldrar var jättesöta verkligen! Inte alls så läskiga som han fått dem att verka.Men han påpekade också att de nog var lite nervösa de också för de var inte riktigt som vanligt.Vi började med att hälsa lite grann och sedan fikade vi i finrummet ett bra tag.Mot kvällen hade Hikaru tänkt sig att vi kanske skulle till en arkadhall eller liknande men vi var lite för trötta för det.

Vi fick världens kvällsmat också! Nyårsmat som kallas osechi-ryouri plus sashimi (rå fisk) och så fick vi en slags misosoppa med grönsaker och udon nudlar och därpå fick vi fläskkött stekt i ingerfära,kryddig fläskkorv och ett berg med riven kål till.Jag fick en lika stor portion som killarna och det var helt omöjligt att äta upp.(Som tur var så var det okej att lämna mat.) Efter maten satt vi och pratade ganska länge och jag och Hikarus mamma drack lite whiskey och provade hjortronlikören.Hikarus storebror var bara ner och åt en snabbis sedan gick han tillbaka till sitt rum och det var också det enda jag såg av honom under hela vistelsen.

Trötta och propmätta kröp vi i säng ganska tidigt igen,i alla fall innan midnatt var det.I säng kanske inte passar att säga heller då det var futon-madrasser som man viker ut på kvällen när man vill sova.I övrigt fanns det inte just något annat i Hikarus rum heller.En bra första dag i Ibaraki. :)




















I rivningsbranschen...

Ett stående internskämt i familjen är "att vara i rivningsbranchen" sedan vi rev en massa småhus som fanns på vår tomt.(Ute på landet finns det ofta gott om små bodar och hus på gamla gårdar.) Det kom jag och tänka på nu när jag sitter här och tänkte skriva om när vi rev pepparkakshuset.Kändes lite tråkigt att riva det men det skulle ju vara ännu tråkigare att bara slänga det senare.Plus att vi kämpade en del med det smälta sockret FÖR att kunna äta upp huset.Hikaru tyckte det var kul att slå sönder det.Det smakade rätt bra också måste jag säga men trots det kunde vi inte äta upp det själva.När vi ätit så mycket vi orkat av huset så ställde jag ner det i köket tillsammans med en lapp att det bara var att äta.Kan konstatera att det bara är småsmulor kvar nu. :)


Gott Nytt År i efterskott!

Det blev inte riktigt som jag tänkt mig med uppdateringen men det är som det är med det.Jul och nyår är ju faktiskt lite speciella tillfällen på året så det så.

Nyårsafton gick väldigt lugnt till måste jag säga.Vi var hemma hela dagen och städade och tittade på lite speciella program som gick på tv.Mest var det smakprov på program som skulle sändas mellan den första och tredje januari.(Den högtid som kallas oshou-gatsu här.)

Ringde hem en sväng på eftermiddagen och kollade läget innan jag tog tag i att laga nyårsmiddagen.Hikaru ville ha svensk köttfärslimpa med potatis och då blev det det också.Plus sås,varma grönsaker och sallad till.Till efterrätt blev det färska jordgubbar som vi doppade i choklad.Fast chokladen vi var inte så snabba av oss så chokladen hann stelna.(och jag orkade inte gå ner i köket och värma på den igen.)
Vid tolvslaget så skålade vi lite med varsitt glas vitt vin och så ringde jag hem igen och önskade gott nytt år.Sedan var det bara att hoppa i sängen för vi skulle upp tidigt dagen därpå....